Jösses, igår hände en grej som var så himla onödig. Jag skulle rasta Balder. Jag såg fram emot att ta en längre runda med hunden. Jag ringde upp min mamma och hann prata en kort stund innan Balder drog till i kopplet, så jag ramlade tokigt. Jag hamnade väl snett med benet och när jag skulle resa mig upp kändes det som att knät böjde sig. Det gick inte att ta sig därifrån och hunden sprang omkring.
Om jag inte hade pratat i telefon, så hade detta aldrig hänt. Då hade jag varit mer uppmärksammad på hunden och jag hade haft två händer till Balder. Jag ringde min man och han kom och tog Balder. Han ringde också ambulansen, eftersom jag inte alls kunde ta mig därifrån.
 |
| Jag i ambulansen |
Jag fick åka till Alingsås lasarett. Där röntgades knät. Röntgen visade ingen skelettskada. Just denna röntgen kan inte visa ifall det eventuellt är en skadad menisk. Men läkaren sade att det troligen är en stukning av knät. Jag visste faktiskt inte att man kan stuka knät. Jag hoppas nu att det inte är menisken. Om tre veckor får jag komma på återbesök. Jag får nu ta alvedon och Ipren för smärtlindring. Jag har också fått ett träningsprogram, som jag ska utföra. Vissa övningar var svåra att utföra, för det gjorde ont. Jag gör de jag kan så länge. Jag hoppas svullnaden snart försvinner, för då blir det såklart enklare.
Att gå med kryckor är inte helt enkelt. Man blir troligen ganska stark i armarna av det, men så otympligt det är om man ska till toaletten eller behöver bära någonting. Jag har varit hemma idag från jobbet. Jag gillar inte det inte alls, för jag älskar att jobba! Men samtidigt kändes det viktigt att kunna vila knät och jag hade inte orkat att hoppa mig fram till olika byggnader på jobbet. Matsalen är i en byggnad, klassrummet i en annan och personalrum och kopieringsrum i en tredje byggnad.
Nu hoppas jag att jag blir bra i knät illa kvitt.
