Not seeing a Scroll to Top Button? Go to our FAQ page for more info.

onsdag 9 mars 2016

Himlen är en ängel rikare

Igår morse fick jag besked att min goda vän Pia hade förlorat sin kamp mot cancern. Hon skulle fylla 42 år i sommar. På grund av avståndet, har vi vi inte träffats särskilt ofta, men vi har ändå hållit kontakten via sms, facebook, instagram och våra bloggar. Att min vän har kämpat länge mot cancern, visste jag. Att hon inte mådde särskilt bra den sista tiden, kunde jag också förstå. Men jag hoppades hela tiden att Pia skulle besegra cancern tills sist. Min förhoppning blev på något sätt min sanning. Att hon skulle dö, fanns inte med på världskartan! Att Pia inte finns bland oss längre, känns så obegripligt. Hennes nummer finns kvar i min kontaktlista. Det är svårt att radera det. Jag vet att jag aldrig kan ringa henne igen, jag vet ju det. Varför kan jag då inte bara radera numret från min mobil? Detsamma gäller instagram. Jag vet att underbara Pia aldrig kommer att uppdatera sitt instagramkonto igen, men jag vill ändå kunna titta på hennes bilder ett tag till. Det är så svårt att släppa taget!

Just när jag jag skriver detta inlägg, får jag syn på ett brev av min vän. Det är skrivet i november 2015. Jag får så dåligt samvete för att jag aldrig svarade på det där brevet. Jag hade ju TÄNKT göra det, men det blev aldrig av. Så dåligt samvete jag får för det NU- Är inte det så typiskt? Vad hjälper det? Ett svar från mig hade aldrig fått behålla Pia på jorden ett längre tag, men kanske hade det förgyllt hennes redan jobbiga liv lite grand. Och pocketböckerna, som jag hade tänkt skicka till Pia. "Jag gör det nästa månad", men det blev aldrig. Det är handlingar som räknas och jag är så ledsen över att det inte blev mer än tankar hos mig. Undra om Pia kan förlåta mig för det.

Pia, jag är så glad över att jag lärde känna dig på högskolan i Kalmar. Vi pluggade ihop, skrattade, festade och tränade ihop. Älskade vän, nu slipper du lida mer. Jag vill krama om dig, men det blir bara en omfamning i luften. Hoppas du kan känna den iallafall. Skratta och var glad nu med din älskade pappa i Nangijala. Lova mig det, lova!

Avslutningsvis: FUCK CANCER!

16 kommentarer:

  1. Så hemskt sorgligt :(
    Fuck Cancer

    R.I.P Pia & Kramar till dig!

    SvaraRadera
  2. Beklagar sorgen.

    Varma kramar

    SvaraRadera
  3. usch så tråkigt... stackars hennes närstående.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen synd om dom.

      Radera
  4. Lyssnade på sorglig musik medan jag läste detta och satt och grät vid inläggets slut. Skickar massor med kärlek till både dig och till Pia i himlen!

    SvaraRadera
  5. Styrke Kramar till dig.

    Fuck Cancer.

    Kram Kamilla

    SvaraRadera
  6. Gud så hemskt, beklagar :(

    SvaraRadera
  7. Fina, fina Pia ! Alltid så glad. positiv och snäll !
    Himmelen må ha fått en FANTASTISK ängel,
    men här på jorden är hon oerhört saknad och i mitt minne kommer hon alltid leva kvar.
    FUCK CANCER !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon kommer alltid vara kvar i mitt minne också!

      Radera
  8. Ja kära älskade Pia! Hade oxå ett brev jag fick november 2015. Skulle svarat men allt jag tänkte skriva berättade jag för henne de sista gångerna vi träffades. Är så glad att jag fick lära känna henne och att jag kunde säga till henne i söndags Vi ses på en annan plats en annan tid.
    #fuckcancer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var glad åt att du fick prata med henne i söndags. Jag minns tyvärr inte när jag pratade med henne i telefon senast.

      Radera