Not seeing a Scroll to Top Button? Go to our FAQ page for more info.

fredag 10 april 2015

Låtsades som ingenting


Hur skulle jag göra?

Jag hade tvätttid igår. När jag kom in i tvättstugan, var den granne som hade tiden innan mig, där. Hon höll på att ta ner sina kläder i torkrummet. Jag hejade och hon hejade tillbaks. Jag kände igen rösten, men såg henne inte på grund av alla kläder. När grannen kom ut ur torkrummet, kände jag knappt igen henne. I princip var allt hår bort på huvudet och hon var rundare i ansiktet. Jag förstod ju då att hon hade cancer. Hon förstod säkert att jag också förstod. Men jag kunde inte få fram ett ord. Jag vågade inte fråga. Jag visste ju inte hur hon skulle reagera. Jag ville inget annat än att visa min medkänsla, men jag tordes inte helt enkelt. Hade det varit en släkting eller en nära vän, hade det varit annorlunda. Då hade jag omfamnat personen, men inte. Istället blev det att jag låtsades som ingenting och pratade om annat. Men jag vet inte om det var rätt av mig. Det är nästan så att jag skäms över hur jag agerade. Hur hade jag själv reagerat om jag hade cancer? Visst hade jag uppskattat om en nästan okänd person hade sagt något, nämnt det som hon/han såg? Eller hade jag helst velat slippa alla frågor?

Hur hade du agerat?

17 kommentarer:

  1. Där är vi verkligen motsatta personligheter.
    Jag lägger mig alltid i.
    Jag försöker visa värme o närhet även med personer som jag inte känner.
    OM dom skulle misstycka...okej...då skulle jag backat.
    Men, jag har inga problem med att närma mig en, för mig, okänd person.

    Jag försöker alltid ha som ett rättesnöre: HUR skulle jag själv vilja bli bemött.

    Så, nästa gång Karin, ge henne din värme
    //Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt svar! Jag var nog lite försiktig.

      Radera
  2. Vad härligt av dig Susanne!
    Jag tror jag skulle ha agerat mer som dig Junitjejen. Om man inte riktigt vet hur personen vill att man ska reagera så backar jag. Hon kanske är trött på alla frågor och inte vill att varje konversation ska ta upp cancern. Det är svårt att veta. Men absolut som Susanne skriver, säg något värmande nästa gång ni möts, det skulle nog uppskattas :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska ju såklart falla på rätt plats och tillfälle. Men jag ska absolut tänka på det.

      Radera
  3. Man kanske inte direkt skall dra den slutsatsen att personen har cancer bara för att hon inte har hår på huvudet. Min kompis fick under tonåren något som kallas Alopecia vilket innebär att man kan t.ex. tappa allt hår på huvudet. Då var det många som trodde att hon hade cancer, vilket kändes jätte jobbigt för henne.

    Jag tror nog din granne bara skulle uppskatta ett varmt leende :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett varmt leende kostar så lite och är inte så svårt att dela med sig av.

      Radera
  4. Oj, svår situation, beror ju på hur väl man känner varandra också. Hemsk sjukdom :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi känner ju inte direkt varann, inte mer än att vi har hejat på varandra.

      Radera
  5. Jag känner tyvärr igen mig; en granne som jag inte direkt kände miste sitt barn och jag ville säga något men varje ögonblick gick mig förbi eftersom jag tvekade och var rädd att säga det på ett klumpigt sätt. Men om jag fick en sjukdom så som din granne så skulle jag faktiskt tycka det vore lite jobbigt om varenda granne skulle kommentera även om det var av medkänsla. Jag tror det viktiga är att inte vara undvikande i sitt sätt och det uppfattar jag inte att du var även fast du inte sa nåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, undvikande var jag inte. Kanske hon inte upplevde det särskilt jobbigt ändå. Jag får hoppas att grannen tyckte det var skönt att jag inte sa något.

      Radera
  6. Hon kan ju ha haft alopecia. Så jag hade frågat hur det var med henne och gett henne tillfälle att berätta själv :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir man rund i ansiktet av alopecia?

      Radera
  7. Jag tycker inte du ska skämmas. Du kan tänka så här också: Din granne kanske tycker det är skönt att möta människor som pratar om annat än cancern för det kan vara skönt att känna att livet går vidare och är som vanligt.

    Önskar dig en skön helg!

    You Rock!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för din kommentar!

      Radera
  8. Jag tror att "omväxling förnöjer", att NÅGOT (åtminstone tvätten i det här fallet) rullar på som vanligt!
    Det enda "felet" man kan göra är att inte låtsas om den andra personen alls, typ vända och inte ha låtsas ha sett denne.
    I bland faller det sig naturligt att fråga "djupare", man får ta det som det kommer.

    SvaraRadera
  9. synd att du inte vågade hon hade säkert blivit glad att du brydde dig

    SvaraRadera
  10. En svår fråga. Jag hade en elev som fick Alopecia och tappade allt hår. Så många vuxna frågade om han hade cancer... Så jag vet inte vad jag hade gjort.

    SvaraRadera