Not seeing a Scroll to Top Button? Go to our FAQ page for more info.

söndag 14 juli 2013

Ett försök att övervinna springhatet

I morse tog jag på mig joggingskorna, när jag skulle rasta hunden. Träningskläderna var på, eftersom jag ändå ska bege mig till gymmet om en stund. Jag hade en svag tanke om att jag skulle jogga en bit med hunden, men jag hade inga starka förhoppningar om det. Jag kan inte påstå att jag är en löpartjej direkt, men jag ville göra ett försök att övervinna mitt springhat.  Jag började gå raskt i ca 1,5 min innan jag började jogga lite lätt. Små "lätta" steg. Det gick inte fort, men jag joggade. Under sträckan på 2,5 km började jag gå på två ställen. Det var när backarna dök upp. När det var plant och när det gick nerför, sprang jag hela vägen. Det var ingen lång sträcka och det gick inte fort, men tiden var inte det viktigaste för mig. Det viktigaste var att jag gjorde det!

Var det roligt? Nä, inte direkt. Var det beror på, vet jag inte. Kan det vara konditionen? Den är ju inte den bästa, men jag är ändå förvånad över hur bra det gick, trots allt. Cyklingen har förhoppningsvis förbättrat konditionen. Sedan vet jag inte om jag skulle ha bytt ut musiken eller använt en annan spellista på Spotify än just den här. Musiken måste väl ändå ha en viss betydelse.



Kanske hade joggning blivit roligare om man hade kört samma stil som Phoebe. Det ser ju mycket roligare och lättare ut, men jag hade aldrig vågat pröva att vifta på armarna så där. Med dansmusik i öronen hade man velat dansa sig fram i motionsspåret, men vad folk hade kollat på en!

Trots att jag inte gillar att springa frivilligt, så har ändå önskan om att denna lust för joggning skulle infinna sig. Det verkar ju vara världens bästa motionsform. Jag skulle dock aldrig välja joggningen för att rensa tankarna. Aldrig! Det är ju jobbigt nog att koncentrera sig på att ta sig fram, hur skulle man ens orka att rensa tankarna samtidigt? Det finns andra sätt att rensa tankarna. Blir joggningen roligare ju bättre man blir? Hur ska man inte få för sig att ge upp? Just nu verkar det bara som att det enda sätt, som skulle hjälpa mig, var ifall någon släppte lös en skock med vargar. Blir jag jagad, finns det inget annat alternativ. Då måste man ju springa för livet.
Besökstoppen

20 kommentarer:

  1. Åh, jag har letat efter det här avsnittet. Haha, helt underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur att du hittade det här då.

      Radera
  2. Jag är inte heller mycket för att springa :)

    SvaraRadera
  3. Raska promenader är minst lika bra för kroppen =D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är bra, men att kunna bli joggfantast hade varit lockande.

      Radera
  4. hahaha åh, jag älskar vänner! :D

    SvaraRadera
  5. Svar: Joo, att han är söt! :)

    SvaraRadera
  6. sv: Ja det var riktigt skönt faktiskt!

    SvaraRadera
  7. *ler* Förstår precis hur du känner :) Kände så förr... men jag sprang på och när läkaren något år senare sa till mig att jag inte fick lov att springa mer (knäskada) sörjde jag det länge. Trodde jag aldrig innan!

    kram kram Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kanske bara ska springa ändå, fast att det är tråkigt. Sedan ska jag inte stirra mig blind på tiden, för då ger jag upp innan jag ens har börjat.

      Radera
  8. sv: jaa:) synd bara att det är så dyrt, haha..

    SvaraRadera
  9. Sv: Haha tack! =)

    Jag brukade hata att springa, men sedan köpte jag ett par riktigt braa springskor och nu gillar jag att springa hihi ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har bra skor, men jag tycker inte att det är roligare för det.

      Radera
  10. När jag fick upp min kondition och började röra på mig mer tyckte jag det var roligare och roligare att jogga/springa :) då kunde jag inte utan det, så det är hur man vänjer sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får nog göra fler försök, så kanske det blir en joggfantast av mig en vacker dag.

      Radera
  11. Men det är ju så det är - alla motionsformer passar inte alla... jag är ingen gymmare/gruppträningsmänniska. jag joggar. eller pw med maken. Och när jag joggar så gör jag just det du skrev: rensar hjärnan. Springandet går ju av sig själv och jag kan tänka på annat. Perfekt.

    SvaraRadera